Skulle jag kalla den "Härdsmälta A lá Cárte", bara så där rakt av?...

Njaee... För mycket matos över det hela tyckte ja! Men kanske lite enklare då, funderade jag vidare. "Skrivklådan"... Asch, det blev ju alldeles åt pipsvängen för mycket... Tjaa, sjukdom liksom? Allergi, sådär? Jag såg rödprickiga älgar för ögonen! Hörde dånet av irriterande klövar, skenande genom skogen... Verkligt svårt detta! Men så kom jag snillrikt på att gå in i de privata e-mejlen och kika lite, kanske skulle det ge mig någon... ide? Nej, men... idéerna uteblev faktiskt hela vägen!

Men stärkt av; Jag är helt betagen av din skrivarådra", "Du borde ju skriva böcker- bli författare!", "Du skriver så innehållsrikt och detaljerat, så det går att föreställa sig hela scenariot. Filmen börjar som rulla....", Jag skrattar mig absolut fördärvad! "Du har verkligen talang där, tycker jag!!!", "Testa skriv som krönikör till en tidning, jag har läst "roliga" krönikörer som man somnar av!", "Tack för den underhållning du ger oss med dina mail. Har numera en egen mapp som heter ”ninasmail”. Vi behöver oss verkligen ett gott skratt i dessa dagar!"

Efter sådana "stående ovationer", så fortsatte ändå den där tanken att kittla i bakhuvet. Är jag nu så himla kul på papper? Så kan jag ju lika gärna fortsätta och vara kul på "nätet"? Ja, så blev det nu också, sen om alla läsare tycker att det är så förskräckligt kul o sv. Det är en annan sak. Men man har ju liksom inte roligare än man gör sig... Eller?

Det var min högsta dröm att bli krönikör

"Ända tills jag blev krönikör. Vilken lycka! I princip. I praktik känner man sig ibland mer som en tom tandkrämstub som någon (man själv) trots allt ska försöka få ur så mycket substans ur, att man slipper skämmas." 

Eva Bergengren

Bloggandet blir en ventil

Likt många andra har skrivandet blivit ett måste. Meningarna på skärmen framför mig säger det mesta om mig, men inte allt. När orden landat på de rätta ställena och fått ge skepnad åt det som rör sig i mitt huvud trycker jag på knappen som lägger ut mitt liv till allmän beskådan. Varsågoda. Det här är mitt liv och för mig är det är detta blottande av tankar nödvändigt. Skulle inte klara mig utan orden som gör mig till en lyckligare människa"

Sofie Carlstedt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Christina Björklund i Brändön må ha rätt i sin sång om utedassets lov - Platsen där hon frann ron och friden. Själv såg jag den goda golvvärmens omvårdnad som snäppet högre, just den här kvällen. Vem vill se ut genom bräderna då avståndet var til...

Att balansen for all världens väg må då vara nog så hemskt!Men jag tror förståndet tog samma väg! Min man skulle absolut skjutsa mig till akuten, men jag vägrade. Det var mycket dumt av mig! Jag gör nu ständiga återkontroller, för att se om statusv...

Där var det ju ändå två jättefina dagar på raken... Tack och lov, för dessa behövde jag verkligen! Men man undrar ju i sin stilla fundering, om de vart fel nagerst? För det kan väl ändå inte vara så att det likfullt blir sommar igen... Efter ju...

Då Sonettan (= den äldste av två) Säger att han tagit lite extra jobb som kroeograf, till Fanfixion.se på nätet. Så vet jag faktiskt inte så mycket vad det handlar om! Man känner sig inte bara gammal, utan "utlevanes"!!! Men sådan är ju livets ...

Ingen hade bättre farfar än vi...   Kusin Kennet var ute på en resa... Och med sig hade han sin kamera. Vilket gladde speciellt min mor, men även jag. Hans väg gick förbi det gamla barndomshemmet och betesmarken. Han knäppte några bilder runt d...