Att balansen for all världens väg må då vara nog så hemskt!

Men jag tror förståndet tog samma väg! Min man skulle absolut skjutsa mig till akuten, men jag vägrade. Det var mycket dumt av mig! Jag gör nu ständiga återkontroller, för att se om statusvärdena förbättrats. De sjönk dramatiskt och alldeles hemskt. Förra besöket var de inte fullt återställda, men nu nästa gång kanske? Det känns i alla fall fullt okey idag och solen skiner ju, så varför inte "haka på"?

Mannen i huset, har ju redan genomgått influensa med balans problem. Naturligtvis stod han på ett högt tak och var på väg att ramla ned, dessvärre. (Han ska då alltid vá värst!) Så rädd har jag nog inte varit på länge, jag hoppas inte jag dragit på honom något. För i hans jobb finns helt klart en stor skaderisk. Att vara "storbonde" idag, kan vara nog så riskfyllt. Inte för att min mor&far såg mindre antal risksituationer då de var bönder, men idag är det ju detta med en otrolig stress. Som förvärrar allt.

Storbonden hör heller inte till de mest "stresståliga" människorna. Men det gör då absolut inte jag heller har jag märkt, är det någon gång jag får Tinnitus i takt med ett jetplan. Ja, då är det då! Nej, stress är rena rama döden, för mig. Jag kan inte ens vara i närheten av andra som stressar, utan att det påverkar mig enormt negativt. Men idag är det minsann andra dagen på raken, som det är ett underbart väder minsann, även om det är kallt! Dessutom står jag med BÅDA benen på jorden...

Jaa, nån gång ska man väl ha tur också?