Där var det ju ändå två jättefina dagar på raken...

Tack och lov, för dessa behövde jag verkligen! Men man undrar ju i sin stilla fundering, om de vart fel nagerst? För det kan väl ändå inte vara så att det likfullt blir sommar igen... Efter jul? Å efter allt snöande, innan våren får smälta det hårda sinnelaget? Åtminstone en gång till, innan klimakteriet sätter in? F´låt… klimat krisen, ska det visst vara där ja!

Men det är väl lite åt samma håll då tror jag, ja, ena gången varmt ena gången kallt? Jag vet inte om jag vågar tänka tanken ens... Men det börjar kännas... Ja, lite, lite granna, bättre... Eller är det kvicksilverförlusten kanske? Hallucinationerna…? Jag har ju kostat på mig att borra ur kvicksilvret ur tänderna… Jag hade kunnat vidarebefodra och sälja skiten på entreprenad tror jag. Så mycket var det! Jag fick ju det "goda rådet" av sjukvården, att man kunde... Ja, eventuellt i alla fall... bli av med delar av värken om man gjorde så.

Men, som Tony skulle ha sagt med eftertryck… Man kunde också bli än sjukare, ett tag i alla fall. Det var hursomhelst i eget intresse, därmed också en egen kostnadsfråga! = Landstinget gav inga bidrag till sådant. Ja, ja. Har man då tillräckligt mycket besvär, tillräckligt länge, så famlar man efter det där halmstrået hur dyrt det än är! Jag borrade som sagt var ur kvicksilvret/amalganen, eller jag å jag? Det gjorde naturligtvis tandläkaren och jag blev precis som förmodats…. Än sämre alltså!

Mitt humör följde därefter i starkt nedåtgående kurva naturligtvis. Men, som sagt. Det börjar synas ett ljus i mörkret, funderar om det är amalganångorna som ställer till med detsamma? Eller om det faktiskt kunde få vara en del av den där ”goda lösningen”, jag hörde talas om i början. Hade väl kanske inte varit så tokigt då förstås! Det är ju välda tröttsamt att gå omkring och fundera på att slå ihjäl folk, hela tiden.

Min bonde mår heller inte så bra av det förstås, himligt känslig är han! Men ska man nu ändå känna sig plågad och skryta med det? Ja, då tycker jag man ska se till att det finns något att gnälla över också, annars ska man vara tyst! Det finns faktiskt dom som svälter ihjäl varenda dag, ska jag säga! Nåja, att gnälla i onödan är alltså inte min grej, även om det nu verkar vara av Svensk gammal god och inarbetad sed. Men det kan kanske vara rätt skönt ibland också? Att gnälla menar jag! Därför så borrade jag ur amalganet, utan bedövning.

Det tyckte jag gjorde jätteont faktiskt, men det var mycket billigare måste jag poängtera. Det var nog ändå kanske som man säger på tv ibland? ”Inget för känsliga personer”. När jag nu ändå inte längre grinar så illa… Slår hunden, jagar katten och skriker åt min söte bonde. Så tänker jag gå ned i vikt också, när jag nu ändå är i gång med självplågeriet menar jag. Att träna på gym är väl bra men… Ja, men då kan man ju lika gärna slå in på utstakad väg, å allt de dära.

Sååå, jag började äta det numera så omtalade GI kosten… Fungerade väldigt bra på min bonde, inte alls på mig. När jag slutligen ändå gav upp och insåg fakta, så hittade jag en massa utannonserade salladsrecept! De skulle vara jättebra! Att banta med alltså! Fungerade väldigt bra på min bonde, inte alls på mig.

När jag då gav upp för andra gången… Så hittade jag ett sånt där piller på ”nätet”… Jo, jo! Vad de nu malt ned i den ”grytan” så inte fungerade det på mig inte och bonden han fick vanlig mat… Jag är lite rädd om honom faktiskt, då han ju är så känslig! Enda fördelen var väl att det var lätt att svälja ned med vatten och att man fick köra bil på det. Slutsumman blev att jag gick upp två kg! Det kändes ett tag lite granna som om HELA världen var emot mig, när jag gav upp för tredje gången.

Men den som söker skall finna, diskuterade jag för mig själv och sökte vidare. Efter något mera… Ja, känt och fungerande preparat liksom. Så fann jag då ”Liposonol” med hjälp av en söt liten tjejja på Apoteket. Hederligt svenskt och bra! Texten; ”Rekommenderas inte för barn under 12 år” såg ju lovande ut och jag köpte därför 3 paket på raken! Detta skulle intas före måltiderna som jag är så dålig på att hålla, men askarna gick med tiden åt i alla fall… Men inte såg jag då nån skillnad inte! Å inte vart det mer plats i kjol och byxor heller!!! Jag började fundera på om vågen, var alldelels rätt å riktig?… Vågen var korrekt och riktig och jag gav upp för fjärde gången.

Nu var jag så nära repet som aldrig förr, faktiskt! Så stötte jag då på ”Lepigen”, på en av mina Walkabouts på nätet. Det här var minsann x-strong grejjer det! Lämpligt för dem som snabbt och utan biverkningar, ville gå ned i vikt. Det skulle öka ämnesomsättningen, dämpa hungern och ge en extra energi. Fridens Liljor! Perfekt för en sådan gammal häxa som jag! Det blev till att beställa en extra stor beställning och börja tugga det! Det gjorde jag… dag efter dag… efter dag… Men jag ser ingen skillnad alls, inte det allra lilla minsta lilla gram! … och jag… jaaa? Näe, jag vet inte… Det blev en dyr kunskap det där! Billigast är det väl kanske att dricka vatten och leva på tjurskallen?

Så nu tar jag mina gåstavar och går ut och går en sväng igen, det andra dan utan mat. Men än så länge har vi ju vatten i brunn… det är ju positivt! Har jag tur så kommer det nån björn efter vägen också och anfaller mig, det skulle vara skönt och på sin plats att bli av med lite aggressioner…

Än är de väl inte fridlysta, va?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Skulle jag kalla den "Härdsmälta A lá Cárte", bara så där rakt av?...   Njaee... För mycket matos över det hela tyckte ja! Men kanske lite enklare då, funderade jag vidare. "Skrivklådan"... Asch, det blev ju alldeles åt pipsvängen för mycket... ...

Christina Björklund i Brändön må ha rätt i sin sång om utedassets lov - Platsen där hon frann ron och friden. Själv såg jag den goda golvvärmens omvårdnad som snäppet högre, just den här kvällen. Vem vill se ut genom bräderna då avståndet var til...

Att balansen for all världens väg må då vara nog så hemskt!Men jag tror förståndet tog samma väg! Min man skulle absolut skjutsa mig till akuten, men jag vägrade. Det var mycket dumt av mig! Jag gör nu ständiga återkontroller, för att se om statusv...

Då Sonettan (= den äldste av två) Säger att han tagit lite extra jobb som kroeograf, till Fanfixion.se på nätet. Så vet jag faktiskt inte så mycket vad det handlar om! Man känner sig inte bara gammal, utan "utlevanes"!!! Men sådan är ju livets ...

Ingen hade bättre farfar än vi...   Kusin Kennet var ute på en resa... Och med sig hade han sin kamera. Vilket gladde speciellt min mor, men även jag. Hans väg gick förbi det gamla barndomshemmet och betesmarken. Han knäppte några bilder runt d...