Då Sonettan (= den äldste av två)

Säger att han tagit lite extra jobb som kroeograf, till Fanfixion.se på nätet. Så vet jag faktiskt inte så mycket vad det handlar om! Man känner sig inte bara gammal, utan "utlevanes"!!!

Men sådan är ju livets gång: Vi föds, lever, dör och föds igen... Man får helt enkelt försöka behärska sig och hålla sig på livets smala stig och se glad ut under tiden. Det är inte mer med det! Det är då en himla tur att man hör så makabert dåligt, att man missar hälften! Annars skulle man kanske gå in i någon form av frustration eller depression, vad som nu är skillnaden på dem båda?

För några dar sedan var jag och såg föreställningen "Jag och min pessimist", av Charlotte Lindmark. Fantastiskt sant, det mesta av det! Tror já... För jag hörde ju inte allt, men DET jag hörde var kul. Sammantaget så var nog ambitionen mer, än att bara roa. Att våga vara fri, när hämningar försöker ta över. Ett ögonblick trodde jag att jag undkommit "allas blickar", men den taken glömde jag snabbt. Då Charlotte kom fram till mig och torkade av sig socker och kaksmulor, på mina nytvättade jeans... hon... var verkligen en trevlig prick...

En annan dag såg vi föreställningen: "Hur fan kunde Liza Marklund få en gatsten i piteå?" Den var välda kul... tror jag... För jag hörde ju inte allt, men DET jag hörde var kul. Sammantaget så var det EFS:aren: Nicklas Wiström och Schowaren: Åsa Persson, bägge från Piteå, som gav järnet. En utifrån Bibel-studier, den andra utifrån PT-studier. Naturligtvis så gav de sannerligen två helt olika bilder, utifrån samma ämne. Men konstigt nog och för en gångs skull, så var det inte Bibeln som förlöjligades... Utan tidningen. Nu tror inte jag att PT är värre än NV, det har nog mer att göra med var man bor kanske. Sammantaget är vi nog lik så ussliga allihopa, oavsett vi försöker annat eller ej. Var vi bor då, har  otroligt lite med allt att göra? Numera är "allas vår" Pite-bo: Åsa Persson medlem i sammanslutningen Underbara Qvinnor, för hon ääär verkligen underbar och qvinna är hon ju född till.

Den tredje dagen... Var vi bjudna till köttsoppe-fest. En välda kul grej och helt klart go grej, återkommande år efter år. Man får applodera hela äljjaktslaget, som kostar på sig med detta arrangemang! Men sen, ja, då måste man få vila lite granna. Att i tre dagar fara runt på raj-raj? Det kostar i ljudbanken, om jag säger!

Nu får jag nog fortsätta ta igen mig ett tag...